Tal vid manifestation till stöd för bröderna Vuvu

SERGELS TORG, kl. 14.00 den 14 juni 2009.

Vi lever i ett av världens rikaste länder. Och Sverige var ett av de första länderna i världen som antog FNs konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen.

I barnkonventionen, som nästan är en lag, har man sagt att: Barnets bästa ska komma i främsta rummet.
I barnkonventionen har man sagt: Att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Och att det inte bara handlar om den fysiska hälsan utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
I barnkonventionen har man sagt: Att flyktingbarn har rätt till stöd och hjälp.

Då ställer jag frågan till Migrationsverket och länsrätten; hur tänkte ni nu? Hur har ni kunnat komma till slutsatsen att de tre bröderna, Asa, Kennet och Patrik, tre pojkar som bara är 7, 13 och 14 år gamla ska utvisas till Demokratiska Republiken Kongo, ett av världens farligaste  och fattigaste länder och att det är förenligt med vad som sägs i Barnkonventionen? Det är fel. Det är omänskligt. Och det är ett brott mot barnkonventionen!

Pojkarnas pappa är försvunnen i Kongo och deras mamma lever gömd på okänd ort. Bröderna har levt i Sverige sen nästan två år efter att ha flytt i rädsla för militärens hot om vedergällningar och straff på grund av pappans politiska verksamhet.

Jag ställer mig återigen frågan: Migrationsverket, hur tänkte ni nu?

* * *

Jag är bara för några veckor sedan hemkommen från en resa till Kongo Kinshasa, samma stad som bröderna ska utvisas till. Det jag såg när jag var där var extrem fattigdom och jag kan garantera att det inte är en bra plats för barn att växa upp i.

Kongo är ett i princip ett laglöst land där kriminalitet och våld är vardag. Det är ett land där kvinnor systematiskt våldtas och där oliktänkande trakasseras, fängslas och torteras. Det är ett land där barn utsätts för grova övergrepp. Det är ett land där det inte finns någon som bevakar barnens intressen. Det är ett land där barn inte får vara barn.

Det sägs att det finns barnhem där. Det gör det säkert. Men vad är det för barnhem? När jag var där såg jag sjukhus. Men det arbetar ingen på sjukhuset, för personalen får ingen lön. Det finns ambulanser, men de kan inte köra någonstans för de har inte råd med bensin.

Jag fick rådet att om jag skulle råka ut för en trafikolycka så skulle jag försöka få den som körde på mig att ta med mig i sin bil och köra mig till ett sjukhus. För det skulle inte komma någon att hämta mig.

* * *

Snart är det många barn som åker iväg på semester med sina föräldrar. Man åker till Grekland, Spanien och andra varmare länder för att plaska i poolen och havet, för att äta gott och vila upp sig inför hösten. Och man umgås med sina mammor och pappor.

De här tre killarna, tre pojkar, kommer snart, om ingenting förändras, att också åka iväg till ett varmare land. Men det inte någon semesterresa de ska iväg på. De kommer att utvisas till ett land dit UD avråder svenskar att åka till, därför att det är för farligt.

De kommer inte att få bada i någon pool, eller att få äta något gott. De kommer inte att sova i några sköna hotellsängar. De kommer kanske inte ens att ha tak över huvudet.  De kommer att leva i extrem fattigdom och har de tur kanske, kanske lyckas de skaffa sig ett mål mat om dagen. Men då har de tur.

I höst när skolorna börjar igen kommer alla barn som varit på semester att berätta om sina resor för sina kompisar.

Men här har vi tre pojkar som kanske inte kommer att komma tillbaks efter sommarlovet.

Jag ställer mig återigen frågan: Hur kan utvisningen av bröderna VoVo vara ett beslut som är för barnens bästa? Hur tänkte ni nu Migrationsverket?

*  * *

Jag skäms över att vara svensk när barn ska utvisas till länder där framtiden består av övergrepp, fattigdom och otrygghet. Där framtiden handlar om att vara rädd för att råka ut för tortyr. Där framtiden handlar en kamp för överlevnad.

Och jag blir så oerhört stolt över att vara svensk när jag ser hur mycket de här pojkarnas kompisar – och alla ni som är här nu – kämpar för att förhindra att tre pojkar, tre barn; Asa Vuvu, Kenneth Vuvu och Patrik Vuvu ska utvisas!

Det är vår skyldighet att stötta de här, och alla andra barn som utsätts för orättvisor,  på alla sätt vi kan!

Det är vår skyldighet att stå upp för det som är rätt och riktigt och ta kampen mot dumhet oavsett var den kommer ifrån.

Det är vår skyldighet att ta fighten för rättvisa och solidaritet och hindra att tre barn skickas från trygghet och säkerhet till ett land där deras framtid består av fattigdom och våld. Till ett land där barn inte har några rättigheter över huvudtaget.

Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

Och tillsammans ska vi stoppa den här utvisningen för den är orättfärdig. Den är fel. Och den är ett brott mot barnkonventionen.

Låt oss fortsätta kämpa för det som är rätt och riktigt.

Tack.