”Också med nuvarande lagstiftning kan regeringen fatta sådana beslut – vilket man gjorde (om jag inte minns fel) när det gällde många av de som drabbades i balkankriget (Bosnierna bla).”

Ja, och det var med det GAMLA regelverket. Och det fick mycket kritik för att vara godtyckligt. Men 2006 så ändrades, vilket jag skriver igen, regelverket så att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna ska ha hela ansvaret för asylprocessen. Regeringen ska inte blanda sig i processen varken för individer eller för grupper, det är syftet med det nya systemet. Alla riksdagspartier röstade ja till det här nya systemet 2006.

Vad händer då om man efteråt konstaterar att Migrationsverket och Migrationsdomstolarna inte följer riksdagens syften med flyktinglagarna för tex HBT-flyktingar?

Jag har talat med många politiker och även folk på Migrationsverket om det här. Och jag kan konstatera att med nuvarande system (återigen som har vi sedan 2006 tidigare var det annorlunda) så är politikernas möjlighet att påverka den konkreta flyktingpolitiken mycket begränsad förutom att ändra själv lagarna vilket man givetvis alltid har möjlighet att göra. Till sist har ju riksdag och regering ett politiskt ansvar, de kan aldrig skylla på myndigheterna. Men att ändra lagar tar tid och kan ibland bli svårt att få rätt, varje lag ska ju tolkas.

Därför har jag granskat vad regeringen har för möjligheter att göra INOM nuvarande system. Det är enligt min bedömning följande.

Påverkan på migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.

I princip ingen. Regeringen får inte blanda sig i domstolarnas arbete vilket i sig är en bra princip. Inte heller har regeringen rätt att påverka vilken typ av utbildningar domare ska få, vidareutbildning och sånt, även det hanterar domstolarna själva.

Påverkan på Migrationsverket.

Här har regeringen däremot några möjligheter.

1. Att via regleringsbrev skriva till Migrationsverket att de ska prioritera HBT-kunskaper bland anställda. Det har den borgeliga regeringen gjort varje år så det inte där som är problemet.

2. Att förbättra Utrikesdepartementets rapporter när det situationen för mänskliga rättigheter inklusive HBT-rättigheter. Rapporterna har varit extremt dåliga tidigare men har de senaste åren blivit bättre. Allvarligast i den senaste rapporten att det var omnämnt att man inte visste något om hur situationen var för HBT-personer i Irak trots att det redan då, våren 2008, var flera larmrapporter om att hundratals bögar blivit mördade i Bagdadområdet.

3. Att via informella kontakter med Migrationsverket ha en dialog om hur viktigt det är att det blir en rättsäker process för HBT-flyktingar. Här vet jag inte exakt vad regeringen gör, men givetvis har de möjlighet att ha en dialog med sina myndigheter för att säkerställa att man följer lagens intentioner. Däremot får regeringen inte blanda sig individuella ärenden.

4. Migrationsminister Tobias Billström (m) har begränsade möjlighet att uttala sig om policy för olika flyktingar. Men han saknar det inte helt, vilket han tyvärr verkar låtsas som ibland.

Jag kan ge en eloge till Billström för hans arbete med arbetskraftsinvandring och samordning av asylpolitik i EU men när det gäller svensk flyktingpolitik har han officiellt ofta haft samma restriktiva attityd som tidigare socialdemokratiska migrationsminisrar.

Billström skulle ju mycket väl, tex när Human rights watch presenterar sin rapport, skicka ett pressmeddelande och förtydliga att ”han utgår från att Migrationsverket följer de lagar som riksdagen sagt ja till” och sedan hänvisa till de delar av asyllagarna som förtydligar att man aldrig får lov att skicka tillbaka någon med motiveringen att vederbörande kan leva ”diskret” som homo.

Det hade Billström kunnat göra om han velat. Det hade givetvis skickat en tydlig signal till Migrationsverket. Men tyvärr har Billström, precis som tidigare s-ministrar, varit mycket restriktiv med att göra några som helst offentliga uttalanden, inte ens i de riksdagsdebatter där han deltagit, som kan tolkas som att fler HBT-flyktingar bör få asyl. Där förtjänar han kritik.

Här är ett tips till dig som oppositionspolitiker som jag bjuder på. Gratis.

Det viktiga är ju att politiken blir rättsäker och generös för HBT-flyktingar. Inte vilket parti som gör vad.

Bengt

Också med nuvarande lagstiftning kan regeringen fatta sådana beslut – vilket man gjorde (om jag inte minns fel) när det gällde många av de som drabbades i balkankriget (Bosnierna bla).

Men generellt delar jag din uppfattning att regelverket ska vara så att varje fall prövas för sig. Vad som är bristen idag är att man inte lägger tillräckligt stor vikt vid de skäl som hbt-personer ofta anför som grundande för asyl. Och här behöver det göras en uppskärpning så att godtycket hos de enskilda handläggarna försvinner.

/Anders

”I exceptionella fall kan det dock vara befogat att regeringen fattar särskilda beslut beroende på hur situationen i världen ser ut för stunden. Tex i händelse av naturkatastrofer, krig eller som i det här fallet där hbt-personer utsätts för organiserat och systematiskt våld/mord.”

Problemet då blir ju att man lämnar en av principerna med nuvarande system att regeringen INTE ska ha avgöra någon policy för någon flyktinggrupp ens vid extrema situationer. I någon mening är ju de flest situationer som orsakar asylsökande ofta extrema.

Jag kan alltså känslomässigt hålla med om att regeringen borde avgöra att alla som kan ”bevisa” att de är homosexuella och ifrån Irak automatiskt ska få asyl. Men då lämnar man den individuella prövningen som är central i dagens system, man lämnar också principen att regeringen inte ska blanda sig någon policy för någon grupp. Man kan givetvis vara för det trots det bara man vet att det är i strid med avsikten med det system som alla partier enats om i riksdagen.

Det politiker främst kan göra då är väl ändra själva flyktinglagen och dess förarbeten alternativt att migraionsministern faktiskt påtalar att migraionsverket kanske inte följer reglerna.

Bengt

Mitt blogginlägg är nog lite oklart på en av punkterna du tar upp. Jag är medveten om den allians (S) och (M) hade vad gällde den nuvarande flyktingpolitiken. Jag tillhörde dem som inte tyckte det var en bra förändring (den skärpning som då skedde). Och detta har jag i diverse sammanhang framfört, både som RFSL:are och som partist under årens lopp.

Och jag menar inte att man ska låta regeringen göra individuella prövningar. Det jag vill åt är att regeringen (vare sig den är blå eller röd) å det snaraste ger Migrationsverket tydligare regler att följa så att man slipper den godtycklighet som idag råder, särskilt vad gäller hbt-personer som flytt på grund av sin sexuella läggning eller identitet. Så med andra ord, jag vill inte ha ministerstyre eller att regeringen går in och avgör enskilda fall. Däremot vill jag ha en generell förändring av regelverket.

I exceptionella fall kan det dock vara befogat att regeringen fattar särskilda beslut beroende på hur situationen i världen ser ut för stunden. Tex i händelse av naturkatastrofer, krig eller som i det här fallet där hbt-personer utsätts för organiserat och systematiskt våld/mord.

Allt gott!