40 år sedan Stonewallrevolten
I sommar är det 40 år sedan Stonewallrevolten. Det som räknas som starten för den moderna gayrörelsen.
Det var på baren Stonwall Inn i New York (som fortfarande finns kvar) det hela startade. Det var transorna och bögarna som tröttnade på att bli trakasserade av bland annat polisen. En dag hade de fått nog och slog tillbaks. Gayrevolutionen startade. Bara efter en kort tid efter revolten steg antalet kampgrupper i USA från 60 till 1500.
För den som vill läsa mer om detta har SvD skrivit en bra artikel.
Upploppet tände gnistan till Pride | Kulturnyheter | SvD.
Under åren har jag blivit allt mer fascinerad av det som är själva grunden i gayrörelsen, det som var den ursprungliga drivkraften. Det handlar om en frihetssträvan, om att slippa vara förtryckt och om att respekteras för den man är. Det är samma bevekelsegrunder som från början fick mig att bli engagerad i partipolitiken.
Jag kan se många likheter mellan den tidiga arbetarrörelsen och gayrörelsen och jag skulle önska att både den moderna arbetarrörelsen och gayrörelsen skulle ha lite mer av kamp över sig också idag.
Upp till kamp kamrater! Mot förtryck och för frihet!
Bengt Held on juni 23rd, 2009
Din kommentar är intressant.
När jag gick med i Prideparaden 1998 så mitt i det hela fick jag en känsla ”så här måste det varit i de första 1-majdemonstrationerna i början av 1900-talet. Känslan av att vara stolt trots att vissa i omgivningen inte förväntar sig det. För 100 år sedan föraktade många välbeställda arbetare, en del måste blivit förvånade att folk med stolthet var med i en demonstration för arbetares rättigheter.
Likadant 1998 med gayrättigheter som var mycket mer konstroversiella då än idag, även bland många i Stockholm.
Det här konstaterade jag trots att jag är borgerlig även om jag sedan lämnat partipoltiken.
Det gav mig också orsak till att resonera varför jag aldrig blev sosse när jag blev politiskt engagerad i början på 1980-talet. Socialdemokratin hade stelnat, blivit en del av etablissemanget, det var för mycket pampar och kollektivism. Trots att jag kunnde sympatisera med en del av socialdemokratins ursprungliga vision om att frigöra sig och social jämlikhet.
Det vi ser nu är att Stockholm Pride riskerar drabbas av samma sak. Det blir en tradition där vissa ritualer ska genomföras, folk SKA vara lättklädda, folk SKA spela schlager, folk SKA hylla alla HBT-are och låtsas vi är eniga om allt trots vi inte är det.
Det var mer en reflexion från en liberal med socialt engagemang och som menar förnyelse är viktigt oavsett om det är partier eller föreningar.
Bengt
Maria on juni 24th, 2009
Pretty good post. I just came by your blog and wanted to say
that I’ve really enjoyed reading your blog posts. Any way
I’ll be subscribing to your feed and I hope you write again soon!
Anders on juni 24th, 2009
Bengt,
Tack för dina reflexioner.
Och vad kul att du slagits lite av samma känsla som jag.
Till viss del håller jag med dig om att Socialdemokratin har stelnat. Och det är, tror jag, för att man haft regeringsmakten och makten ute i kommunerna och landstingen under många år. Det har lett till att man blivit mer av en förvaltande rörelse än en idérörelse. Men vi är många som arbetar för att vi återigen ska bli en idérörelse och ett parti som drivs av hur samhället ska se ut i framtiden, att vi återigen ska vara ett parti där vindrutan är större än backspegeln som en klok person (som jag tyvärr inte kommer ihåg vem) sade för ett tag sedan.
Din analys av hur Stockholm Pride drabbats av samma sak instämmer jag i.
Förnyelse är viktigt. Utan förnyelse tappar man, vare sig man är en föreningar eller ett politiskt parti, relevans. Och då blir man oviktig. Då blir man en parentes.